Jeanettan

Vi river murarna och närmar oss varann
Vi bygger upp nåt nytt som inga andra kan
Den tomhet som jag kände finns inte längre kvar
Vi vet, vad som än händer, vad vi har

Världen utanför, vad bryr vi oss om den
Ingen ser och hör, i våran värld, nu och här
Världen utanför är ingenting för oss
Vad alla andra gör är deras sak, deras värld
Världen utanför

Jag har en underbar vän, den bästa jag kan ha... vi har en helt underbar kontakt som om vi har en egna lilla värld.
Våran värld.....

Nu ska här ske förändringar, till det bättre hoppas jag.
Fast det kan ju knappt bli sämre än vad det är just nu.

Och jag önskar jag kunde säga att de är en fas vi går igenom
en storm vi måste orka rida ut
och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans
att allting kommer ordna sig till slut
men hur säger man till nån att här tar vägen slut
och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut

Jag kan inte ljuga för dig,
du känner mig alltför väl
om du ser mig i ögonen
så säger dom; att vi kan bara vara de vi är
så ge mig inga skäl, för vad vi än kallar det
så är det bara;
ett långsamt farväl

Här är din drottning utan krona
likgiltig och trött
en sorglig figur, du aldrig riktigt mött
och när jag ser mig över axeln på åren som bara gick
ser jag allt som gick förlorat men också allting som vi fick
och vad säger man till nån som vill börja om igen
då det redan är försent, då man redan är på väg
Jag tvår mina händer i kärlekens namn
du kan vinna allt, du förlorar ibland
men vägen som vi färdas på, den leder,
den leder ingenstans

Jag kan inte ljuga för dig,
du känner mig alltför väl
om du ser mig i ögonen
för vi kan bara vara de vi är
så ge mig inga själ, för vad vi än kallar det
så är det bara ett långsamt farvälFör vi kan bara vara de vi är
så ge mig inga själ, för vad vi än kallar det
så är det bara ett långsamt farväl

Och mer lär det bli nu med vår "tävling" på jobbet.

Klockan är "bara" 14 och jag har redan gått ca 4500 steg.

Jag tycker då inte att det ska drabba ens kollegor om man har haft en dålig dag.
Om jag nu har haft en dålig dag hemma så ska det ju inte drabba de jag jobbar med, det är ju inte deras fel att saker o ting har gått fel tidigare på dagen.

Detsamma gäller då även tvärtom, men just nu känner jag mig rätt så ensam om att tänka i dessa tankebanor.

Som telefonist kan man inte fräsa åt den stackarn som ringer till just dig för att få hjälp.
Det är ju inte hans/hennes fel att man är trött, irriterad eller liknande.

Hade jag nu inte varit så förbannat "vänlig" av mig normalt sätt så hade jag nästan taigt mitt pick o pack o gått hem idag på jobbet.

Jag har också haft en jättestrulig dag med massa problem innan jobbet men låter jag det påverka mitt jobb??
Det är inte mina kollegors fel att kommunen har fipplat bort papper och liknande som jag ordnade för över ett år sedan.
Är det mina kollegors fel att jag bor ihop med en karl som inte hjälper till i hemmet hela tiden?
Ska det påverka min arbetsdag om barnen vaknar på fel sida och är hur arga som helst på morgonen?
Är det mina barns fel att folk ringer o gnäller mig i örat i flera timmar på jobbet?

NEJ!! Just det... alla är inte av den sorten som försöker skilja på arbete och privatliv.